Siberian husky

Siberian husky är en rysk hundras, som troligen avlades fram av tjuktjerna i östligaste Ryssland. Därifrån spreds rasen österut, över Berings sund till Alaska och Kanada under guldruschen vid 1900-talets början. Med tiden har den också blivit en omtyckt familjehund.

Troligen har huskyn utvecklats ur den första slädhundsrasen, som även är anfader till bl.a. samojedhunden och Alaskan malamute. Avelsarbetet skedde för mycket länge sedan, vilket bekräftades vid en DNA-analys som gjordes 2004. Denna visade att Siberian husky är en av de äldsta hundraserna i världen.

Avelsarbetet har alltid varit inriktat på funktion snarare än på utseende, och detta har gjort att huskyn saknar kända defekter. Ursprungligen användes hundarna för att dra slädar över långa avstånd, och det var i detta syfte som de importerades till Nordamerika. De blev även populära att använda som draghundar vid slädkapplöpningar, där de snabbt blev den dominerande rasen eftersom de var mindre, snabbare och tåligare än de draghundsraser som tidigare hade varit de mest använda. Av samma anledning har flera av polarforskningens pionjärer använt sig av huskies.

Att ha en husky

Siberian husky är en ras som kräver stimulans, både fysisk och social. Den är van vid att arbeta tillsammans med andra hundar, för att dra slädar under hårda förhållanden. Tillgodoser man rasens behov av motion fungerar den dock utmärkt som familjehund, även om den kan vara en aning reserverad. Det är dock vissa saker som man bör känna till innan man skaffar en husky.

Det är framför allt friluftsintresserade svenskar som skaffar en husky, även om den alltså även fungerar som familjehund. Man bör dock inte skaffa en husky om man bor i en liten lägenhet, långt från grönområden. Hunden har en stark jaktinstinkt och kan sätta av efter många typer av presumtiva byten, som får, höns eller katter. Om man vill låta hunden gå fritt i trädgården bör man sätta upp ett högt staket.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *